Om en stund så ska jag...
Sol. Sensommarvärme. Värmeloggs hemma. Klart nu att jag får hjälp att hålla gårdsplanen snöröjd även kommande vinter. På ängen blommar enstaka midsommarblomster (!) och på tomten min häggmispel. Den höstblommningen går heller inte av för hackor. (Som vanligt en klickbild.)
I skogen är mossan mjuk. Det går att välja marker där trattkantareller inte växer, men det är inte så enkelt. Å andra sidan finns det en familj i närheten som själv inte kan gå i skogen, men tycker väldigt mycket om svamp. Så kom an, trattisar!! :)
Lilla Mysan finner sig allt bättre tillrätta. Borta är försöken att smita ut så fort en dörr öppnas och en potentiell möjlighet ges. Tvärtom kan hon ganska högljutt kräva att bli insläppt! Ibland tillsammans med Filip. Han tillbringar också gärna sina dagar på en säng eller soffa eller i en fåtölj.
Denna lilla Mysa kan bli väldigt lång... Och nu har även hon
upptäckt kontorssängen som omväxling till skrivbordet.
upptäckt kontorssängen som omväxling till skrivbordet.
Eftersom den även är en av Filips absoluta favoritplatser, så delas den ibland.
Men nu ska jag ge mig upp på den där stegen. Och ta itu med att göra ännu lite mer höst på altanen. Känns lite märkligt med vinterförberedelser en dag när termometern visar på 20 grader och jag lever med öppen dörr.
Å andra sidan så är det ju bara en tidsfråga - som alltid - innan ruskhösten är här på riktigt. På granntomten klipper sommargrannnen sin redan snaggade gräsmatta. Den där grannen som med jämnmod bär vetskapen om att vara mitt ständigt dåliga samvete. :) Men nu måstte det väl ändå vara årets sista klippning!
För så är det. När jag ser tvärs över vägen inser jag hur kolossalt ovårdat det ser ut hos mig. Om jag å andra sidan vänder blicken åt sidan (när löven fallit och sikten är fri) så inser jag att det kunde se mycket, mycket värre ut... Så mycket bråte...
Men nu, som sagt, väntar stegen. Och taket.