Krokusheader i stället för svanar på is

Nu när våren flytt sin kos igen tänker jag lägga upp en krokkusheader! Som en motvikt! Den har varit klar ett tag.
Vill göra lite vårljust, när det är sånt busväder ute. Blåst, snöblask och allmänt läskigt! Åtminstone här i öst.

Tro, hopp och kärlek

"Man blir så glad när solen skiner..." hittar tyvärr inget bra sångklipp på YouTube. Men här är i alla fall en glad liten sol i form av en tussilago :)
För "det kommer, det kommer en vår " (på riktigt, för just nu har den tagit ett kliv tillbaks).

Och här kanske en komprimerad himmel? Så vacker (klicka).  

Symbol för hopp?

Och överalltihop flyger en bivråk!

Tro hopp och kärlek - kanske detta är en bild för kärlek. Svanar lär bilda par för livet!

Och för svanar är en vråk inte farlig. :

En decimerad grupp - men vilka är vi?

För några år sedan var vi åtta  - nu är vi fem! En påminnelse så god som någon om livets både gång och avslut. Två i "tantgänget" lever inte längre. En har avvikit. Och flyttat.

Borde vi fem som finns kvar sitta och grotta ner oss i krämpor och saknad?

Det gör vi inte. Även om vi minns. Och självklart saknar. Saknar mycket.

Stämningen förändras. Och var och en blir på sätt och vis tydligare. Det känns viktigt. Faktum är att vi mer och mer upptäcker hur olika vi är. Det känns som en vinst, mitt i förlusterna.

Olikheter är viktiga, mycket viktigare än likheter, tror jag.

Men vad är vi egentligen för en grupp?  30-talister? 40-talister? En mix? En tantrupp? En tjejgrupp?
Eller helt enkelt fem kvinnor som är vänner?

Jag tror att var och en av oss har sin egen definition.

Vad jag kunnat konstatera idag är i alla fall att vi ätit en rasande god fiskgratäng och att vi har haft förbaskat trevligt, att det har skrattats både mycket och hjärtligt. SAMT har konstaterats att vi i många stycken faktiskt inte förstår varandra alls!

Jag har kanske nämnt det tidigare - här finns hon med adlig bakgrund och en diplomathustrutillvaro,  hon som kämpat sig upp och är psykiater, forskaren som blev bibliotekarie och känt sig ständigt nedvärderad, den lyckligt gifta och omhuldade nästan-hemmafrun. Och så undertecknad som alltid dragits till etablissemangets alternativ. Både som praktiker och skribent.

Här finns den lyssnande och analyserande. Den som undrar. Den som vet. Den som tolkar. Den som dominerar. Den som är ganska tyst.
Den som utnytttjats som barn. Den som älskats nästan ihjäl. Den som mobbat. Den som mobbats. Den som alltid känt sig underlägsen. Den som var gängledare.

Vi hamnade bl.a. i en fråga om orden käring, tant, gumma, äldre kvinna osv.
Vad ÄR vi egentligen? Och vad vill vi kallas? Vi som uppnått pensionsåldern med råge. Några av oss med riktigt rejäl råge.

"Tant" visade sig vara ett svårt ord. Kärring direkt nedsättande. Gummor finns väl inte ens, inte i Sverige numera...

"Gumma" associerades - förutom med svartklädda kvinnor i södern som virkar och försöker sälja sina alster till turister - med en närmast sagofigur...
.
Men då - jag gav minsann gumman ett ansikte, hehehe.

Jag påpekade att jag är så gammal att jag har barnbarnsbarn, och jag lever med en hop katter och en hund. Bor förutom med mina djur förhållandevis ensligt i skogen.

Jag är ju urtypen för en gumma!!! 

Jag har förresten sedan decennier vägrat att låta mig ingå i någon grupp som omtalar sig själv som "flickorna".". Jag minns från en tidigare arbetsplats när man talade om "oss flickor" - och så "tant Berit".  Eftersom jag redan då konsekvent vägrade att vara en "flicka". Jag var inte fyllda 40.

Jag är tacksam över mina vänner i den grupp som sågs idag. Vi gör en resa tillsammans. Vi är mitt inne i den. Och nästa gång ses vi bland mina vitsippor.  Om de nu hinner titta upp ur jorden inom tre veckor.

Undrar vad jag ska bjuda på till lunch... :)

Vidrigt!

Titta på det här inslaget. Blind, förlamad - men hennes rätt till personliga assistent dras in. Av Försäkringskassan.

Kan bara säga att jag saknar ord. Tror inte att jag hör och ser rätt. Det KAN jag väl ändå inte göra! Kolla ni också, och se om ni ser samma som jag!

Jag hoppas ni hinner innan inslaget tas bort!

Sångsvanarna är här nu

De har kommit nu, sångsvanarna. Förra året såg de ut så här, bilden är förresten originalet till headern (dags att förnya den snart). Här kan ni se svanarna i rörelse.

I år kom jag dem inte närmare än så här.

Ett par knipor hade också hittat till kvarndammen. Förra året fick svanparet en hel hop ungar, undrar hur det blir i år. Dessutom är de ju tre. Inte fyra och inte två. Triangeldrama på gång?

Nu har blåsippan som skymtas några inlägg längre ner (12 mars) på egen hand tagit sig upp genom de vissna lövmassorna. Snart kommer jag att se blått överallt.

Hos Kasper finns en massa våryra bilder på katter och hund. Här vill jag bara berätta att lille Myse mår förträffligt. Nu sedan han har sin frihet tycks han uppskatta sina nya domäner än mer.

Han har upptäckt varenda plats jag har gjort i ordning i vedboden, på altanen, på farstubron. Än ligger han här, än där. Eller tar sig en sväng in i huset. Här har han upptäckt alla katternas (utom Petrus) favoritplats på altanen. När Mysan provade den platsen blev det strid på kniven. Riktigt otäckt. Men om Myse vill ligga där, ja då ska han förstås få det. Säger både Filip och Maxi. 

Att vara kattvalp i det här huset, det betyder att bli rejält bortskämd! Men så trivs han också! :)

En skillnad är det dock på Myse och de andra. De andra vill vara ute på nätterna, och det får de också. Myse får inte vara ute - tursamt då att han inte heller begär det.

En bild som får tala för sig själv. Den visar vänner.

Orden får komma en annan dag.

Myses frigång dag 2 - bara glädje!

I morse förväntade sig Myse som vanligt  en gosestund. Åt skogen för tidigt, men det är ju klart att vi myste och gosade. :) Gullekillen! De svarta katterna släpptes in på Kaspers anmodan, och Filip gjorde mig och Myse sällskap i sängen. Jag somnade om... 

Jag och Kasper flydde fältet för några timmar (han har äntligen fått träffa sin Mollie igen). Jag valde att släppa ut Myse, tror han skulle ha tappat förtroendet för mig annars! Genom en springa i uterummets "glasvägg" kunde både han och de andra ta sig in och ut efter behag. Glasrummets fåtöljer är sköna att ligga i. Dörren in i övriga huset är stängd och låst.

Man kan också sitta där i öppningen, inne och ute samtidigt, och beskåda sina nya, utvidgade domäner.

När jag kom hem satt Petrus på förstutrappen och väntade. Maxi låg i en fåtölj i "glasrummet". Filip och Myse höll till på altanen.

Nu ligger Myse i det gamla vanliga fönstret, här inne på kontoret. Ingen mer utevistelse förrän i morgon. Tror han tycker det är helt okej.

Tänk, att den där lilla varelsen i så många månader levt hemlös!

Här begrundar han och Kasper tillvarons möjligheter tillsammans.

Och nu något helt annat! :)

Det här initiativet får mig alltid att le stort. I byrån finns broschyrer, kartor, utflyktsmål osv inom kommunen. Den står utanför biblioteket i Gnesta.

Klicka på bilden, så att ni ser texten.

Första dagen kunde inte förlöpt bättre!

Så har då Myse begått sin första frigång. :) Finns en massa bilder på Kasperian. Faktum är att han råkade smita ut redan i går natt! Genom vanliga ytterdörren. Han lekte bakom draperiet när jag öppnade dörren för Filip! Myse blev både så överraskad och förskräckt, att han tvärt vände om och sprang in! TUR!!!

Men idag, i vårsolens glans, då var han minsann inte förskräckt. Bara lite trevande tveksam först - "är det här verkligen sant??"

Han spatserade, han busade med Filip (bilder hos Kasper) och han undersökte altanen.

Han klättrade.

Han spatserade på altanräcket.

Fler bilder finns hos Kasper, även på Myse och Kasper tillsammans.

Myse har hela tiden hållit sig i närheten av altanen. Han har träffat både Filip, Maxi och Petrus på tomten. Myse och Petrus till och med noshälsade på varann, något Petrus aldrig nedlåter sig till inomhus! Filip och Myse busade!! Lekte tafatt. Inte tillstymmelse till osämja någonstans.

Helt underbart! Myse hör till. Han ingår i husets flock. (Glöm inte att titta på Kasperian.)

I morgon blir det knepigare, jag blir borta 4-5 timmar mitt på dagen. Myse inne eller ute? Förmodligen inne.

Blev inget alls röjt på tomten, men åtminstone altanen befriades från nedblåsta kvistar och grenar och de flesta björklöv. Men det kommer fler dagar.

Så varmt och skönt i solen! Jag kunde inte låta bli att mota undan lite löv under den hassel där de första blåsipporna brukar visa sig - och titta!!! Visst skymtar ni lite blått! Nu är löven tillbakalagda.

Glömde visst skriva att Myse till och med fångat en liten mus! Den tog han upp på altanen, tänkte till och med ta med sig den in!

Nu ligger den lille busen helt utslagen och sover bredvid datorn. "Vem vet mest" tittade vi på tillsammans, Myse i mitt knä. - Det känns väldigt bra, det här. På alla sätt, men framförallt för att det går så fint med de andra katterna. De godtar honom även utomhus, han jagas inte bort till grannarna. Snarare tvärtom. Jag tror att det kommer att fortsätta så här.

Snart dags för "Myses val"

Nu är mesta snön borta. Plusgrader dygnet om (men bakslag kommer naturligtvis). Naturen vaknar så sakta ur vinterdvalan.


Som vanligt är de tre äldre katterna ute om natten, något de kräver när inte kölden är för svår. De har bra ställen att övernatta på. I uthus, på fällar och liggunderlag.

I takt med att naturen vaknar till liv så gör katterna det också. Petrus har knappt ens tid att komma in och äta, men det har Filip och i synnerhet Maxi. Men det är slut med "vila på maten", på någon soffa eller säng. "Släpp ut oss matte!" NU genast!!!


Kvar inne är Myse. Han är ingen kattunge längre, däremot en synnerligen aktiv nästan-vuxen liten underbar slyngel som sedan några dagar är ytterst medveten om att något spännande finns bakom ytterdörrarna.

Helt plötsligt kan jag inte längre släppa ut de andra katterna utan att Myse är där och försöker följa med framförallt kompisen Filip ut i det fria.


Det är dags nu. Dags att släppa taget, dags att låta honom leva det kattliv han själv väljer.

Det känns inte lätt, ni förstår ju hur jag tänker på hans mamma, lilla underbara Mysan som jag har så många bilder på. Satt i går kväll och bläddrade bland dem. Det kändes svårt.

Kanske Myse får stanna inne ännu en eller annan dag, men många blir de inte. Dörren till uterummet är numera öppen praktiskt taget dygnet om. Utanför glasväggen spankulerar Filip och Maxi, de sitter på altanräcket och studerar sitt revir. Innanför sitter en instängd Myse och spanar.


Södersolen värmer så mycket att glasväggen måste öppnas en smula, för växternas skull. Själv ska jag endera dagen plantera om en del växter, det tänker jag göra ute på altanen. Tillsammans med Kasper och de andra katterna.

Självklart måste även Myse få vara en del av gemenskapen. Få vara tillsammans med sina kompisar.


Mamma Mysan  kom som vuxen katt, hon blev aldrig riktigt vän med de andra katterna. Myse kom som halvvuxen kattunge, och blev behandlad därefter. Med överseende, i Filips fall till och med ett roat överseende.

Filip är annars husets "mobbarkatt", inte minst gällde det mamma Mysan. Hon förvisades till granntomterna. Jag tror inte att Myse låter sig motas bort, i bästa fall lockar han i stället Filip till en lustiger lek. (Oh, så jag hoppas.)


Efter livet som hemlös kattunge har Myse levt som innekatt i drygt två månader. Utforskat huset, rumsterat om rejält, tänjt på alla gränser. De äldre katterna har med förundran följt hans framfart. Nu är han uppskattningsvis 9-10 månader gammal och som bekant kastrerad sedan några veckor.

Nu ska han få riktig gourmetmat. Ska skämmas bort ordentligt.


Och jag ska hoppas att han även fortsättningsvis väcker mig alltför tidigt på morgonen, lägger sig vid min kind och förväntar sig en riktig myse-gosestund.

Hoppas, hoppas att han framgent kommer att vara en del i det liv med öppna dörrar som vi, så fort väderleken tillåter,  lever här i huset. Hoppas, hoppas att han inte får lust att återgå till sitt hemlösa, fria liv.
Men det tror jag egentligen inte. Jag tror att han vill stanna här hos oss, här där han funnit ett hem.

Nu ska han få sig en portion kycklingpaté - och antagligen får han återse naturen redan i morgon.


Det märks för övrigt på flera sätt att Myse inte varit van att umgås med människor, men att det helt klart är något han uppskattar å det högsta. :) Men han låter sig definitivt inte hanteras på samma sätt som mina övriga tre. Hur skulle han kunna det? Efter att ha fått klara sig på egen tass i så många månader, och det som liten kattunge!

Nu har jag skrivit av mig en del av mina tankar, förhoppningar och rädslor  inför det oundvikliga "frisläppandet"...

Håll tummar!

Vårtrötthet? Och en massa Myse...

Är alldeles uppenbart inne i en period när inte mycket mer än det aboslut nödvändigaste blir gjort. Orken tryter, framförallt mentalt, tror jag. Borde väl vara tvärtom, nu när vi går mot ljusare tider. Kanske i morgon, så... :)

Dagen har i stort sett tillbringats vid datorn, har ju en del åtaganden som kräver sin tid. En skogspromenad har jag och Kasper ändå hunnit med, men bilderna får han visa hos sig. :) Utom den här. Isen ligger kvar.

Vid datorn har jag ofta sällskap av Myse. Tack vare honom har jag numera ett ganska välstädat skrivbord, och en närmast "inbyggd" dator.

Så här såg datorhörnan ut tidigare.

Myse älskade att smyga in bakom skärmen, bland alla kablar, hubb och kontakter. Tugga på papper, hoppa upp på datorn och putta ner modemet osv osv. Fritt fram var det ju överallt.

Nu ser det ut så här.

"Det här stämmer ju inte..."

"Var är alla mina kuliga saker???" 

"Jädrans matte, hon har ju stängt mig ute från ALLT det roliga!!!"

Å andra sidan har Myse nu fått ännu en alldeles egen specialplats. Bredvid datorn och alldeles intill mig när jag sitter och jobbar. Där stortrivs han, som synes. Han ligger där nu.

  

Häromdagen blev förresten skärmen helt vit - gick inte att komma någonstans alls! Allt hade hängt sig, efter en en liten Mysepromenad över tangentbordet. Som synes rättade det till sig så småningom. Puh!

Förresten så var solnedgången väldigt vacker i går. Men jag ser fram mot grönskan som döljer min västra granne. :)